Dagen efter klev hon för allra första gången in på kontoret som Caroline, den långa, välklädda och välsminkade kvinna som nu välformulerat berättar om sin dramatiska transformation.
– Det var den största dagen i mitt liv. Jag hade sparat ut håret i ett år och tränat på att lägga makeup och gå i högklackat. Jag fick inte slinta på klackarna, för det skulle se patetiskt ut.
Ändå kände hon sig som ”Bambi på hal is” den där morgonen och ville att allt skulle vara ”business as usual”.
– Jag hade ju bara bytt förpackning och ville markera att jag hade fokus på affären och jobbet – inte på mitt yttre, vilket jag naturligtvis i hög grad hade, erkänner hon.
Nyheten om könskorrigeringen gick ingen i näringslivet förbi. Sedan dess har Caroline Farberger hunnit med både morgonsoffor, tidningsintervjuer, radioprogram och boksläpp. Det har varit en omvälvande resa.
– Det tog tid innan det helt sjönk in vad det innebar att vara kvinna och ledare i en värld där mannen alltjämt är norm. Normen är den kategori som sitter på makten, och i vår del av världen är det en heterosexuell man som tillhör den kristna kulturen och firar jul och påsk. Avviker du på något sätt från detta blir det svårare att få samma möjligheter, och det är svårt att förstå om man tillhör normen. Jag förstod det inte själv under mina 50 år som man.
I backspegeln ser hon hur hon varit formad av hur man ”ska” bete sig som man, och vd, för att nå framgång.
– Jag jagade en persona av att vara en framgångsrik företagsledare, ytterst för att jag trodde att det var vägen till lycka, men lycka kan bara komma från ett ställe – inifrån mig själv, inte genom yttre attribut och erkännanden, säger Caroline Farberger.
På ett personligt plan var insikten drabbande.
– Jag insåg vilken priviligierad bana jag haft genom att tillhöra normen i näringslivet. Andra kvinnors berättelser från arbetslivet gjorde mig ödmjuk och fick mig att inse att den ledarstil jag haft som vd gjort det lättare för normativa personer att påverka och göra sig hörda. Insikten att hon själv varit omedvetet exkluderande som chef var smärtsam.
– Det gjorde ont på det mentala planet att jag varit blind för det, att kompetenta kollegor inte kommit till sin rätt för att jag inte gett dem rätt förutsättningar, säger hon självkritiskt.
Först som kvinna – efter 50 år som man – förstod Caroline Farberger vikten av ett inkluderande ledarskap. I dag är hon en internationellt efterfrågad föreläsare i ämnet och utnyttjar sin plattform för att öka kunskapen om mångfald och inkludering i arbetslivet.
Processen att gå från man till kvinna beskriver hon med ett ord: befriande.
– Det kändes som att jag kastade av mig masken och äntligen kunde vara mig själv.
Hustrun sedan över 20 år, Ylva, har varit det största stödet på resan mot att bli Caroline. Också de tre barnen har varit accepterande och stöttande – och själva bestämt att de vill fortsätta kalla
Caroline för pappa. En människa som vågar vara sig själv blir också en bättre chef, för att leva autentiskt är att leva hållbart, och det var också den insikten som till sist fick Caroline Farberger att trotsa rädslan att inte bli accepterad om hon var sig själv fullt ut:
– Jag frågade mig ”vilken förebild är jag för mina egna barn om jag själv inte lever mitt liv autentiskt?”.
Som Carl levde hon efter de manliga machoideal hon lärt sig som barn: inte visa känslor och sårbarhet, dölja smärta och svårigheter. Som Caroline har hon nya förebilder: autentiska personer som vågar bottna i sina egna värderingar utan att bekymra sig för vad andra ska tycka, personer som vågar stå för sina åsikter även i motvind och när det är taktiskt ofördelaktigt.
– Om du som ledare gömmer dig bakom en fasad och inte är autentisk riskerar du att bli irrelevant och förutsägbar. När jag som ledare vågar visa mig sårbar, öppnar det upp för att mina kollegor också vågar vara sig själva. En autentisk ledare lever enligt sina värderingar. Det är det ledarskap jag förespråkar.
Tyvärr är det fortfarande en lång väg kvar mot ett samhälle där inkludering är norm och alla inser att mångfald inte bara berikar, utan är vägen framåt.
– Jag är inte förvånad över var vi är i dag, för jag kan känna igen hur jag resonerade som man, hur ignorant jag var. Vi ser mångfald som ett problem i stället för en tillgång, men medarbetarna är den viktigaste resursen i ett bolag, och som vd är det mitt jobb att skapa maximala förutsättningar för mina medarbetare, att bemanna team som kompletterar varandra och har olika infallsvinklar, för olikheter skapar mer innovativa affärslösningar. Det kräver dock ett inkluderande företagsklimat, anser Caroline Farberger.
Förändringen måste börja uppifrån – det är cheferna som bär ansvaret för arbetsplatsens kultur. Caroline Farberger är övertygad om att en inkluderande kultur leder till bättre beslut, affärslösningar och resultat.
Därför är hon allvarligt bekymrad över att vårt samhälle är på väg i en farlig riktning med ökad polarisering med konsekvenser som utanförskap och kriminalitet. Hon lyfter vikten av att var och en av oss aktivt bidrar till att bygga ett mer inkluderande samhälle.
– Vem väljer du att inkludera i dina nätverk på jobbet och privat? Vem får komma på anställningsintervju, vem bjuder du in på mötet eller på middag? Resan börjar med ditt eget beteende, menar Caroline, en insikt hon själv fått den hårda vägen.
Sedan hon blev kvinna väljer Caroline att ha andra saker på sitt skrivbord än vad vd:n Carl hade.
Då handlade det om vinst i bolaget. Nu arbetar Caroline till vardags i ett antal styrelser och ägnar sig även åt att föreläsa och hålla workshops om mångfald och inkludering med koncernledningar och höga chefer i näringslivet både i Sverige och internationellt.
– Jag når fram med mina budskap till män i näringslivet på ett sätt som inte varit lika effektfullt om jag varit biologisk kvinna. Männen har lättare att relatera till mig eftersom vi har samma bakgrund. På ett märkligt sätt blir jag därför en mer trovärdig avsändare som de tillåter sig att influeras
av. Jag kan ju fortfarande snacka lumparminnen, säger hon med ett snett leende.
Enligt Caroline Farberger måste näringslivet på allvar se jämlikhet, mångfald och inkludering som affärsfrågor för att vara konkurrenskraftiga på sikt.
– Vi måste ta tillvara på den fulla kompetensbasen. Där är vi inte just nu. Det här är inte en mjuk HR-fråga eller en hållbarhetsfråga. Värdet av mångfald är i allra högsta grad en ledningsfråga – och en ren affärsfråga. Det finns en rätt väg och en lätt väg framåt. Nu är det bara att välja, säger Caroline Farberger.